Samonzora 27 oktober 1889

Varför denna känsla av skuld när jag tänker på husen på östsidan? Mina fantasier att bosätta mig i ett av dem? Ensam, sköta mig själv. Den första tanken när jag försöker komma åt skuldkänslans orsak anländer så snart att den är allt igenom otillförlitlig. Att spåra den där känslan av skuld jag känner när jag så mycket som vidrör tanken på mig själv stående där vid husen till plikten att ta över fars affärer sedan John farit, jag menar skulden av att ens snudda vid tanken på att inte, att spåra känslan dit, vore likvärdigt med att tolka nattens drömmar efter vad de fästat vid för saker. Dessa saker är ju för det allra mesta vardagliga ting, som fastnat på hornhinnan, men knappast i själen. Men man måste ta sig bortom för att förstå. Inte bortom. Man måste ta sig inom. Förstå vad de egentligen.

Men hur gör jag det? Flera orsaker och förklaringar radar ju genast villigt upp efter den där första som har att göra med far, förväntan, affärerna. Längtan bort ifrån. Hoppet att slippa. De flesta av dem som kommer därefter går dock i ungefär samma spår och inkluderar motsättningarna mellan Leidenmans och oss. De kan också inkludera mor och detta att hyra, att det vore fel. Ge någon annan trumfen som hon och far genom inte osvåra vedermödor berett mig. Försätta sig i beroende helt i onödan. Nej, de skulle aldrig ge mig pengar för något sådant. Och att förtjäna egna… Hur skulle jag kunna det? Här?

Nej. Den tanken är alldeles omöjlig. Men jag känner också att det gör detsamma just nu. Jag känner att det inte det alls är vad saken gäller, detta med skulden jag känner över dagdrömmen från i lördags. Den lever utefter ett helt annat spår. Vilket? Jag kan inte släppa tankarna på det. Varken på husen, dagdrömmen eller skuldkänslan. Det är som att den vill mig, något, kräver av mig att låta sig klargöras.

Om jag börjar i en annan ände då? Detta jag kände under högmässan i söndags, att det inte alls verkade vara den sortens skuld det lämpar sig att komma dragande med för Herrens förlåtelse. Är det en sorts synd Herren inte bryr sig om? Vilket slags synd bryr sig Herren inte om?